För mig får du gärna sitta kvar Lars Ohly! 

Men så blir det inte – förstås. Ohly har för länge sedan kommit till vägs ände som ledare för sitt vänsterparti och avgår.  Ett parti som nu synes landat rätt stadigt på nivån spärrklängare, en nivå som en gång Lars Werner  med sin murslev kittade fast partiet vid – innan denne tvingades lämna över till den lika rabiata som av vänsterfeminister tyvärr uppskattade Schyman i början av 90-talet.

Med Ohly dör den sista – åtminstone tydliga – reminiscensen av partiets kommunistförflutna. In kommer (om partiets valberedning och dess ombud är någorlunda strategiska) Jonas Sjöstedt. Det måste bli han. Och med honom kommer partiet säkerligen att utvecklas en aning. Visst – i vassen ligger t.ex. Ulla Andersson och lurar och nästan lika lätt som det är att anta att Jonas Sjöstedt vore den naturligaste efterträdaren kan det mycket väl bli ett dogmatiskt val av en vänsterfeminist (av för ändamålet och målgruppen dessutom rätt kön).

Jag har under Almedalsveckan förra månaden skrivit ett inlägg om Ohly på partiets dag. Då kände man sig ju aningens hoppfull att man skulle få se karln klamra sig kvar vid ledarskapet lika desperat som partiet klamrar sig kvar på den såphala bommen som heter fyraprocentspärren. Nu blir det inte så och då får man väl å högerns vägnar tacka så mycket för de här åren, kanske ses vi på något tåg, och önska efterträdaren lycka till!

Tokmoderatens inlägg på samma tema rekommenderas.

Nu blir det andra tåg för Ohly