….har man ändan bak säger ett talesätt.
”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”
Orden är statsminister Reinfeldts och utplockade från sitt sammanhang tillhör väl ändå inte avdelningen topp 10 över de mest medialt lyckade formuleringarna. I stället för att som i talesättet konstatera att hur jag än vrider mig så sitter ändan där bak blir det här uttalandet lite i stil med…. jag vrider mig och vrider mig och kan konstatera att ändan i alla fall inte sitter fram.
Självklart är det så att huvuddelen av (den i ett europeiskt perspektiv förhållandevis låga) arbetslösheten inte står att finna i gruppen Andersson, Pettersson, Lundström… Jag kan ta gift på att inte heller bulken av arbetslösa ungdomar bär namn som dessa. (Även om också sådana släktnamn finns inskrivna hos arbetsförmedlingen så klart).
Det måste väl gå att definiera ett problem och ett problemområde utan att enskilda individer känner sig utpekade och sedan föreslå åtgärder? Vi har för få med relevant utbildning i förhållande till vad arbetsmarknaden kräver. Vissa saknar relevanta språkkunskaper, en del t.o.m. förmåga att läsa och skriva. Vissa är rent av förhindrade att ta ett arbete p.g.a. kulturellt förtryck. Etc. etc. etc. Det är här fokuset bör vara – inte på S Andersson 30 i Vallentuna eller F Nilsson 41 i Danderyd. Att det säkert går alledes jättehyggligt för dem, det vet vi redan.
Lyft det som inte fungerar! Gärna utan krumbukter som sätter krokben för sig själva.
Läs mer här, här, här, här