Ungefär i samma stund som den i mitt tycke kloke Mats Odell (kd) levererar en mycket bra debattartikel – om konsekvenserna av om riksdagen skulle klubba miljöpartiets aktuella förslag att, i likhet med Tyskland, genomföra en snabbavveckling av kärnkraften – ramlar det in en på samma tema, men med helt motsatt budskap, från Lars Johansson (s) näringspolitisk talesperson och Ann-Kristine Johansson (s) energipolitisk talesperson.

Mats Odells debattartikel täcker in det mesta av min hållning i frågan så jag tänker inte papegoja det mycket välformulerade som redan står att läsa i den.

(s) debattartikel däremot fördjupar bara bilden av ett parti som mer och mer synes hemfalla åt populism. I detta fall säkerligen ägnad att vara någon form av omstart och förnyelse av löftena i det rödgröna äktenskapet i kombination med en önskan om att surfa på vad som för en tid sedan hänt i Japan.

Ingen ser väl på allvar kärnkraften som den evige saliggöraren vad gäller energiproduktion, alternativ måste så klart jobbas på, men att tro att den kan ersättas hux flux med t.ex. vindkraft och förnyelsebar el är inte seriöst, om man inte samtidigt är rak och ärlig med det faktum att det kommer att innebära ett beroende också av kol, rysk gas m.m.

Det känns heller inte seriöst att som parti med starka rötter i svensk storindustri mer eller mindre lämna den samma i sticket med en snabbavveckling = högre elpriser som följd = sämre lönsamhet = friställningar av personal eller än värre total nedläggning.

Det ska bli intressant att se de båda Johansson eller för all del hövdingen själv för det svenska sociala demokratiska arbetarpartiet mr Juholt förklara hur partiets hållning egentligen hänger ihop för de som är anställda i elkrävande svensk basindustri – t.ex. aluminiumsmältverket Kubal, SSAB Borlänge eller Skutskärsverken (bilden).

.

 

 

 

 

 

 

 

…………………………..

Uppdatering: Göran Norén och Maria Sunér Fleming på Svenskt näringsliv levererar sin syn på energipolitiken här.