Det är måndag morgon. Ett florsockerliknande puder av tunn snö ligger över norra Stockholm. Rått och ruggigt och definitivt inte ett klimat som attraherar undertecknad. (20-25 grader plus och sol, tack!)
Blev ju inte bättre till mods av att ta del av den senaste SvD/Sifo där det med all önskvärd (eller för all del oönskvärd) tydlighet framgår att oppositionen nu ryckt till sig ett försprång på lite drygt 11 procentenheter och egen majoritet om det vore val idag. Usch…
Det svänger fort, och nu är det lite mer lättanalyserat än den förra mätningen från SCB.
(s) går kraftigt framåt och (m) backar. Ganska givet om Ni frågar mig med tanke på den senaste tidens debatt. Vore märkligt om det inte gav något som helst utslag. En debatt som (s) äger (av hävd och redlöst ohämmad vana) då detta är deras kraftigaste batteri – ett batteri som om det avlossas simultant är en svettig bredsida för vilken befästning som helst. Jag talar om debatten kring sjukförsäkringsfrågor.
Alledes oavsett vad man försöker uppnå – i det här fallet en politik för innanförskap framför utanförskap, vägar tillbaka till arbetslivet i stället för som tidigare förtidspensionering, en politik som går ut på att det ska löna sig mer att arbeta än att inte göra det (alliansen ägde och rockade i dessa frågor 2006) så är det livsfarligt att slarva när man väl ger sig in i detta kluster av socialistiskt artilleri och minor.
Jag talar bl.a. om de kraftigt cancersjuka som rapporterats tvingas söka jobb när de nu nalkas utförsäkring. Det är ytterligheter och abnormiteter i systemet som någon snappat upp och fångat upp och gjort politik av – som en vaken alliansare med ansvar för dessa frågor snabbare än vad som skedde nu kunnat ändra på eller sett till att det inte skedde överhuvudtaget.
En politik som syftar till jobb framför utanförskap och att jobb ska löna sig är en bra politik tycker jag, men rimligen måste detta hanteras utan alltför fyrkantiga huvuden och noll kontakt med underlaget. Principer och regler i all ära, men fingertoppskänsla emellanåt skadar inte.
Leonard Cohen sjunger: ”There´s a crack in everything – that´s where the light gets in” Låt ljuset som sipprar in i sprickan vägleda och täta den därefter! Annars är risken stor (nej, det är en realitet) att (s) i brist på kraft och egen konkret politik utnyttjar sprickan som en genväg till att bryta igenom. Utan sprickor står de sig ganska slätt.
Holmqwist 
4 kommentarer
Comments feed for this article
14 december 2009 den 15:30
NyStatare
En politik som då också stärker, samtidigt som den korrigerar felaktigheter i, dagens arbetsmarknadspolitik, år då någonting som skulle vara högst önskvärt i dagsläget.
För intentionerna kan vara hur goda som helst att vilja stärka möjligheterna till jobb, men skapar man lagar och regler som bara ger byråkratiska tjänstemän med fyrkantiga huvuden mer makt, och negligerar att stärka individens ställning och utvecklingsmöjligheter, så kommer man snart smärtsamt märka att fingertopparna är brända av att de faktisk ligger på en glödhet spishäll.
Och glöm inte att dessa tjänstemän ofta sitter kvar på sina positioner, oavsett vem som har eller får makten. Och speciellt på lite lägre mellannivå så är det inte alltför ovanligt att dessa tjänstemän faktiskt också har ideologiska övertygelser just för socialdemokraterna. Och om individernas rättsliga ställning då är svag, så ger detta, tjänstemännens godtyckliga maktposition, upphov till rotlöshet hos människorna, dvs den kortsiktighet i beteendet som ni observerar i kollektivet väljare.
Om ni vill göra något radikalt, så kan ni exempelvis börja med att göra förändringar vilket underlättar för individen i dennes handlingsfrihet, samtidigt som rättssäkerheten stärks.
Och då är det inte helt fel att börja med dem som står i utkanterna av arbetsmarknadspolitiken, de som är placerade i FAS 3.
För denna grupp, så är socialdemokraterna inte till mycket hopp, då det finns tongångar att FAS 3 skall ersättas med socialbidrag. http://nystatare.blogspot.com/search?q=socialbidrag
Och nu är det faktiskt så, att de flesta människor vill jobba, och hur tror ni då dessa människor känner sig när de har att se framemot en tillvaro i socialbidrag efter en eventuell socialdemokratisk valseger?
Detta tillstånd förstärker känslan av rotlöshet hos de utsatta individerna.
Och därför så har den sittande regeringen, den som faktiskt sitter på beslutandemakten, ett stort ansvar att se till att beslut tas, för att förhindra att dessa människor skall behöva uppleva att de skall skuffas undan i ett socialbidragshörn vid en ev. socialdemokratisk valseger.
Med små medel, skulle en stor symbolisk seger kunna vinnas, som definitivt rätt hanterat skulle ge den sittande makten många pluspoäng.
http://nystatare.blogspot.com/2009/12/handlingskraft-i-arbetsmarknadspolitike.html
14 december 2009 den 15:37
holmqwist
Tack för ditt svar! Genom rabatter i arbetsgivaravgifter m.m. åstadkoms till en viss del det du efterlyser för de som legat fast i arbetslöshet länge. Socialbidrag är aldrig modellen. Det är en syrgasmask när allt annat gått åt h-te. Enligt (s) modell förstås ett sätt att skapa inlåsningseffekter och lojala återkommande väljare.
Fram för ännu fler kreativa lösningar, jag är idel öra.
14 december 2009 den 13:07
Max
Problemet är alla dessa kortsiktiga väljare, folk som ändrar sig lite titt som tätt och bestämmer sig efter vad media säger. De är de allra farligaste rösterna för båda sidorna. De är de man kan locka till sig med olika angreppsverktyg, nu senaste är sjukförsäkringen som politikintresserade VET vad sossarnas modell kring det är. Men de som slarvigt läser AB på morgonen ser inte likadant på saken, att projektera någon annans fel verkar gå hem för egen fördel inom politiken. Skamligt.
14 december 2009 den 13:21
holmqwist
Max – håller med. Det ÄR kortsiktighet. Och det handlar tyvärr emellanåt för mycket om vad som flashas på AB m.fl. ställen. Men det är i sammanhanget då farligt (som allians) att ge (s) ens den minsta av anvisning att börja korrodera ut sin rost av inövade floskler i. Och dessa floskler smetas ju ut i hela medialandskapet. Som läses även av de som bara är halvintresserade av politik eller ens det.