You are currently browsing the daily archive for 18 november 2009.
…vågmästare efter sin senaste rekordnotering 7,2% (Senti Research)
En opinionsundersökning är en opinionsundersökning, men nu börjar faktiskt en trend byggas upp till realitet!
Inget av de ”traditionella” blocken grejar egen majoritet utan sd:s stöd.
Dags att börja fundera över politikinnehåll, börja ställa krav, göra rätt prioriteringar, sluta skicka åsiktspolis, fundera över byte av partiledare i etablerade skuttpartier (kd, c) etc, etc?
…att om man vill hitta en stor population människor som är intresserade av porr, spel, dobbel, fildelning och annan ”otukt” så är det i bibelbältet man ska börja leta.
T.ex. 80 procent av Jönköpings kommuns internetkapacitet används till detta. (SvD)
Jo, jo, där ser man… Den sista stora firren i det lugnaste av vatten är nog på långt när ännu inte uppfiskad… 😉
Aftonbladets reporter Erik Wiman och fotograf Magnus Wennman har hyrt de en av de tomma lägenheterna i Nyfors i Eskilstuna – den hårdast drabbade stadsdelen i Sveriges mest arbetslösa stad – för att från insidan rapportera om vad som sker.
I dagens AB får vi träffa den arbetslösa undersköterskan Anna som har två barn och är gift med den arbetslöse gjuteriarbetaren Johan. Båda lever på A-kassa, ty de säger sig förlora på att arbeta. Och flytta har de ingen tanke på.
Låt mig börja med att analogt säga att undertecknads enda möjlighet att få ett arbete 1995 var att flytta från Motala till Stockholm då fabriken jag arbetade på varslade 1/3 av styrkan p.g.a. bistra tider. Må så vara att jag då inte hade en familj att behöva ta hänsyn till, men ändå. Sayonara mor, far, vänner, kontaktnät.
Argumentet att inte vilja flytta på sig för att söka de jobb som är tillgängliga, för att i stället gå mellan fyra väggar i en hopplös brukshåla och vänta på att manna ska regna från himlen, gör mig inte så lite irriterad. A-kassan är ett omställningsstöd medan man aktivt söker utkomst i form av ett arbete. Inte en livslång försörjning. Om det innebär att man får flytta på sig för att få jobb så får man flytta. Eller pendla. Och/eller omskola sig. Punkt!
En snabb slagning på ams.se ger vid handen att det i skrivande stund finns 59 anmälda undersköterskejobb i hela landet att söka. Bara att lyfta luren och börja ringa!
…..i teorin. Jag talar om den militära solidaritetsförklaring som – efter ett riksdagsbeslut den 16/6 – stiftar att om ett land i baltikum angrips militärt skall vi komma till deras undsättning. En anpassning till Lissabonfördraget också som ju i mångt och mycket utgår från en för alla för en.
Målsättningen är att vi ”ska kunna ge och ta emot militärt stöd”. Låter bra. På papperet.
Jag kan inte påstå att jag har koll på varenda pinal i den svenska militära arsenalen. Jag har inget dagsaktuellt saldo vad gäller ammunition, vapen eller dylikt. Men så mycket har jag i alla fall förstått (man behöver inte drunkna i studieskulder för att komma till den slutsatsen) att vi befinner oss en hygglig bit från att kunna hävda oss själva i någon sorts naivt självständighetstänk. Våra utlandsstyrkor har inte de resurser de behöver för att på ett fullgott sätt kunna utföra sina uppgifter (i t.ex. Afghanistan). Den svenska krigsmaktens styrka anno 2009 har efter decenniers nedmontering nått en alarmerande låg nivå.
Att vi kan ta emot hjälp är bra – det lär vi definitivt behöva om det skulle krisa till sig. Att vi ska ge hjälp är förvisso en solidariskt fin tanke – ge och ta – men tyvärr är inte jag kapabel att tänka ut vad vår hjälp skulle kunna bestå i om t.ex. Estland skulle bli angripet.
Ett fältsjukhus och en koktross?
Läs mer här
Holmqwist 