…ger konkurrens som triggar kvalitet, effektivitet och utveckling. Det ger dessutom (om man vänder på perspektivet) personalen möjlighet att välja bland ett antal olika arbetsgivare vilket kommer att ha en effekt på arbetsmiljö, löner etc.
Folkpartiet dammar av ett gammalt förslag inför valrörelsen. Birgitta Rydberg (fp) anser att det efter den mycket lyckade privatiseringen av St:Göran nu är dags att kasta blickar på Danderyds sjukhus. ”Med konkurrens och mångfald blir det mer kraft i förändringsarbetet.”
Jag kan bara som gräsrot instämma! Trots att jag i och med detta föregriper mitt eget partis numer försiktigare hållning i frågan.
(s) med Ilija Batljan i spetsen är föga överraskande emot detta. Han kallar det för en lekstuga och tillägger: ”Man är beredd att rea ut det som byggts upp och slösa bort hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar.”
Vem har sagt något om någon rea? Varför är Ilija så emot att personalen får möjlighet att välja bland flera arbetsgivare? Om utmaningsrätten nu får fram aktörer som kan bedriva verksamhet än bättre än Landstinget – ska vi inte ta till oss det då? Tycker han att det enda tänkbara sättet överhuvudtaget att bedriva vård är i en planekonomisk monopolstruktur? På vilket sätt är den strukturen den allra bästa? Om konkurrens skapar ytterligare effektivitet och lönsamhet, vilket gagnar vårdtagare och skattebetalare, är det så fel?
8 kommentarer
Comments feed for this article
22 juni 2010 den 22:03
holmqwist
Bitte – du har utöver dina redovisade Capio plus några till. Tillräckligt för att åstadkomma konkurrens – fler välkomnas!
Kontroller kommer alltid att krävas – för att vi ska veta att målen är uppfyllda, men också (som du påpekar) att ingen fuskar. Företag som ”hittar på” patienter ska inte få verka särskilt länge i den här typen av verksamhet (eller annan verksamhet överhuvudtaget)
23 juni 2010 den 7:45
bitte petersson
Capio och vilka fler? Finns det ingen risk för kartellbildning, sammanslagningar eller uppköp av en aktör såsom i övriga privata sektorn?. Var det inte Capio som gjorde undermåliga mamografier vilket ledde till dubbel kostnad då undersökningen fick göras om i offentlig sjukvård?
Jag vill förstå hur tänket kring privatisering av sjukvården. Är inte emot privatisering i allmänhet – men sjukvården. Jag är flexibel i mitt tankesätt och kan ändra åsikt om jag får godtagbara argument – så svara gärna på mina frågor.
22 juni 2010 den 11:47
Modigt Birgitta Rydberg! « Christoffer Fagerberg
[…] som bloggar om detta; Birgitta Rydberg, Rasmus Jonlund, Anna Starbrink, Per Altenberg, Holmqvist, Karl […]
22 juni 2010 den 11:16
bitte petersson
Sjukvården börjar likna ett oligopol med ett fåtal aktörer. Att satsa inom sjukvården är ett säkert kort – inget risktagande – då människor alltid kommer att behöva vård. Samhället förlorar i andra änden när dessa privata vårdbolag bedriver personalnedskärningar – fler arbetslösa som ska ha försörjningsstöd – fler drabbas av orimlig arbetsbörda med sjukskrivningar som följd -större risk för felbehandlingar med ökande kostnader för samhället då akutvård inom landstinget krävs
22 juni 2010 den 11:38
holmqwist
Höbba, höbba – något långsökt va? Jag kan hålla med om att oligopol knappast är något som man vill eftersträva, där är vi eniga. Konkurrens ska vara just konkurrens.
I exemplet S:t Göran har det väl vad jag erfarit och hört fungerat mycket väl att byta huvudman? Vården är bra och effektiv.
22 juni 2010 den 13:23
bitte petersson
Alleris, Attendo, Carema – vilka fler aktörer finns?
22 juni 2010 den 14:24
bitte petersson
Vad kommer det kosta skattebetalarna att finansiera ett kontrollsystem för att komma åt fusk med påhittade patienter och undersökningar som inte gjorts?
Mycket nyfiken på att få svar på mina tre funderingar
22 juni 2010 den 8:42
Fler privata vårdgivare gör vården bättre « Rydbergs recept – för liberal landstingspolitik Birgitta Rydbergs blogg
[…] Starbrink, Rasmus Jonlund, Karl Henriksson, Holmqwist […]