Statsministern får sin lön höjd till 140 000.- per månad. Övriga statsråd får en höjning till 112 000.-
Bravo! (Men det skulle enligt mitt förmenande t.o.m. kunna vara ytterligare lite mer). Det har sagts förut, men tål att sägas igen (även om det sker till den grad att man betraktas som enkelspårig): Ska man kunna attrahera människor att våga satsa på politiken framför en ”civil” karriär inom t.ex. näringslivet får det lov att kosta för att få de bästa för jobbet. Oavsett partifärg.
En sak att också ha i beaktande är ju att det inte bara är den position och det ansvar ett statsråd i nuläget innehar, utan all den – oftast helt obetalda – tid det tagit innan personen väl kommit sig ända fram till att komma ifråga för ett mer framskjutet uppdrag i kommun, landsting, riksdag och kanske regering. Den insatsen i tid och energi måste väl vara värd några spänn också…? (Även om det är nuet man naturligtvis ska mätas på så får man inte glömma det som ligger till grund för det)
Krassman skriver bra om detta ur ett annat perspektiv
2 kommentarer
Comments feed for this article
29 juni 2010 den 21:08
Niklas T
Att högre possition leder til högre lön, visst… de offrar sig mycket och ska ha betalt därefter. dock kan generellt hög lön leda till att det blir ett yrke, och inte förtroendeuppdrag (om det inte redan är det…) att vara politiker.. vore tragiskt
29 juni 2010 den 21:33
holmqwist
Jag hänger med dig genom hela huvudsatsen. Dock ÄR det ett yrke att vara förtroendevald på den nivån. Ett yrke och en proffession man ska ha bra betalt för om man lyckats ta sig dit. Ett yrke med arbetstider, ansvar, press, påpassning som få andra yrken har.