Demokratiminister Birgitta Ohlsson levererar idag en reaktion på Per Gudmundssons ledare (”Ge inga bidrag till hatet!)  igår om Ungdomsstyrelsens bidrag till fundamentalistiska rörelser med odemokratiska värderingar. (Läs gärna om andra reaktioner på hans ledare här.)

Jag blir oerhört besviken

”Som demokratiminister verkar jag för att främja demokrati och bekämpa politisk och religiös extremism. Jag blir därför oerhört upprörd och besviken varje gång statliga medel går till organisationer som hyser antidemokratiska värderingar.”  [Du är inte ensam – min anmärkning]

”I arbetet mot politisk och religiös extremism är det av särskild vikt att vi arbetar systematiskt och uthålligt. Politiken får inte abdikera från sitt ansvar.”

Det börjar röra på sig, men det är en medialt reaktiv rörelse. Signerad demokratiministern som först nu verkar haja (eller har tigit fram till nu eftersom ingen journalist skrivit om hur det egentligen förhåller sig) hur det står till med statlig finansiering av extrema odemokratiska rörelser. Någon ropar ”Det brinner!”  Demokratiministern kommer sättande med en brandsläckare.  För politiker får ju ”inte abdikera från sitt ansvar”!

Problemet är att politiken redan synes ha abdikerat från sitt ansvar. Ty det lär ”brinna” på fler håll. Var så säker. Mer tillförsel av syre/brännbart material/värme i from av bidrag till tvivelaktiga organisationer lär orsaka ännu fler ”bränder” på sikt om det slentrianmässiga utportionerandet av skattemedel till diverse politiskt korrekta ändamål fortsätter.  

Frågan nu som skall ställas och skyndsamt hittas ett svar på är: Vem är helhetsansvarig för brandskyddet (d.v.s. granskningen av om och i så fall vilka som eventuellt ska få bidrag överhuvudtaget)?  Vem ansvarar för att det inte börjar brinna överhuvudtaget?