SvD:s ledarsida är oftast en mycket njutbar läsning. (Speciellt eftersom jag oftast håller med om det som står där).

Men Gustav Almkvists inlägg om det av Sd:s nyligen torgförda (och även det av statsminister Fredrik Reinfeldts tidigare tangerade) kravet på slopade ”mängdrabatter” vid upprepade brott håller jag inte direkt med om. Jag förstår faktiskt inte vad han vill uppnå om jag ska vara ärlig. (Jo, jag är läskunnig…)

Men lämnar vi det känslomässiga finns det en förklaring: rabatt är fel ord. Den som sitter i fängelse för misshandeln av Kalle, Pelle och Stina gör det inte bara för Kalle, utan för alla tre. Mängdrabatten handlar om att finna ett straff för hela brottsligheten som är rättvist i förhållande till dess allvar, dess straffvärde. En sådan moraliskt grundad bestraffning måste ställas i relation till andra brott. Straffet för rån är således högre än för stöld, eftersom vi anser att rån är ett allvarligare brott.”

Självfallet är rån ett allvarligare brott än stöld, men frågan handlar inte om att ställa olika typer av brott mot varandra utan om kvantiteten brott. Ska ett pärlband av rån 3-4-5-10 st anses likvärdigt som ett enda rån? Det tycker i alla fall inte jag att det ska göra.

Han fortsätter: ” Där man inte har ett system med mängdrabatt, som i de flesta amerikanska delstater, illustrerar problematiken. Man låter brottslingen sitta av ett brott i taget, och förlorar snabbt kontrollen över straffnivåerna. Folk döms till femtio, sextio års fängelse, i bland flera hundra år. Det är varken humant eller rättvist. Och inte hjälper det Hjördis.”

Aldrig hört talas om parole board…?

”Humant eller rättvist” (sic!)  Tjena!

Och jo, det hjälper Hjördis i alla fall så till vida att hon och hennes medoffer sannolikt slipper möta samma brottsling ute på stan igen på ett bra tag!

If You can´t do the time, don´t do the crime…

Advertisements