Doktor Muller, överläkare på Spykerkliniken (som egentligen ägnar sig i åt sportiga plastikoperationer) väcks ur sin slummer i sin kalvskinnsfåtölj av den insrusande sköterskan.

S: Doktor Muller – vi har ett sjukfall på ingång!

M: Öhm… Va, sjukfall? Det här är ju för fan en skönhetsklinik!  Ja, ja… jag kanske kan tjäna någon krona på kuppen. *Gäsp* Jag kommer, jag ska bara…

Dr Muller gnuggar sig sömndrucket i ögonen, gäspar en gång till, kliar tillbaka på diverse ställen där det kliar ifrån och loggar in på sin dator och letar rätt på patientens journal. Han läser bl.a. om patientens tidigare traumahistorik.

Bilakuten November 2009. Patienten SAAB inkom akut efter en längre tids sjukdom, Automobila bancrupsia, ett sjukdomsförlopp som eskalerat på sista tiden från att gradvis ha börjat göra sig gällande för över 20 år sedan med tydliga spår av bl.a. röda krumelurer i den årliga ekonomiska avföringen. Har sedan länge varit insatt på modercellspreparatet ”GM” som nu försvagats i sin verkningsgrad och måste sättas ut.

Ansvarig läkare satte in preparatet ”Statliga lånegarantier” (som genomgått för läkemedel erforderlig kontroll och med hyfsat milda biverkningar på längre sikt). Med detta torde patienten en tid kunna stå på egna ben och när den värsta krisen lagt sig rent av kunna gå utan stöd.

Noteras bör att det varit en stökig dag på akuten. Akutrummet har varit fyllt av kvacksalvare och nasare. Självutnämnda experter på läkekonst (som identifierades på sina rödgröna druidkläder när de smög i skuggorna på akuten) försökte – innan de avvisades av de till numerären överlägsna och blåklädda väktarna – prångla ut ett egenkomponerat dyrt, kraftigt biverkningsskapande och blott en kortare tid livsuppehållande preparat. Ett hopkok som – under förevändningen att vara ett hälsokostpreparat –  marknadsförs som ”Statens bilfabrik”.

Läkemedelsföretaget Koenigsegg, för dagen på nasarbesök på sjukhuset ville också gärna slå ett slag för sitt preparat.  Ett preparat egentligen framtaget för den kosmetiska marknaden. Man hävdade att man kunde lösa patientens problem med dålig kroppseffektivitet, organisatoriska problem, bristande framtidsutsikter och även de röda krumelurerna. Det visade sig dock att Koenigsegg inte var det preparat som kunde hjälpa utan var mest ett marknadsföringsjippo med snyggt prospekt, tomma ord och ett försök att få ett eko i världen för det kosmetiska medicinföretaget självt.

Doktor Muller hummar för sig själv och bestämmer sig för att ta sig an patienten. Han har ryktesvägen hört något om en syster till patienten i England vars deg skulle kunna voucha för patientavgiften. Hon lär visst vara rätt attraktiv. Om man ändå var sol- och vårare eller hade andra närliggande drag… tänker Muller och ler.

M: Syster S! Förbered ett vårdrum för patienten!

Patienten inkommer. Blek. På darriga ben. Men ändå med en hårdvara som ser förvånansvärt bra ut. Och som i sina fornstora dagar synes ha varit en innovativ och stark pjäs. Synd att en så good looking creature ska vara så sjuk tänker han. Men, den enes bröd…

Då Muller förestår en skönhetsklinik, som först och främst specialiserat sig på snygg yta och förlängning av… sådant som är för kort, inser Muller dock ganska snart att han möjligen tagit sig en smula för mycket vatten över huvudet. Detta är en övermäktig uppgift. Med svettpärlorna trängandes i pannan inser han att han måste ta hjälp av diverse ”polare”.

Han ringer sin ryske läkarkollega Vladimir Antonov, vars far Alexander dessutom haft ypperliga kontakter i den ryska medicinförsörjningsbranschen. Han har ju hittills haft ett gott samarbete med den gode Vladimir, som i det här fallet – speciellt i skenet av att kunna göra en hacka – först verkar intresserad, men ju längre samtalet lider levererar en allt njuggare inställning.

F-n, vad göra? – tänker Dr Muller emedan läkarrocken klibbar fast på ryggen. Han avbryts dock i sina grubblerier av att sköterskan påkallar hans uppmärksamhet.

S: Doktorn! Patienten ämnesomsätter inte bra och är undernärd. Ska vi ge denne något att äta?

M: Njae, syster – du vet… jag har ju *host* inte skött mina krediter så bra hos handlarna och …ja… de säger att det där med livsmedelsleveranser kan jag… glömma. Ge honom 30 enheter Gemini i stället!

S: Men efter det, vet du vad vi ska göra?

M: Jag eh…tänkte att vi kunde testa lite kinesisk hälsokost. Typ.

S: Hälsokost?

M: Ja… jag har några roliga burkar på hyllan. Ge honom lite ”Hawtai” vet jag!

S: Men det är ju bara kortidsverkande ginseng! Får det mörka att se ljust ut en stund.

M: Men f-n vad svårt det ska vara!  Ge honom lite av det där…vad står det…? Pang Da då! Kasta med några ”Youngman” också! Lär ju pigga upp de som behöver lite längre… uthållighet…

Dr Muller går in på sitt rum, vankar av och an – alltmer frustrerad och uppgiven.

Han avbryts dock i sitt badande i svartgalla av sköterskan som kommer in.

S: Patienten gör visserligen från sig lite nu, men behöver något att äta och dricka. Nu!

M: Men vi kan inte köpa livsmedel! Vi kan möjligen få ut ett hekto salt på krita, thats it.  Åhhhh! Nu börjar jag bli rejält less på den här patienten! Ge ämnesomsättningsblockeraren ”Ingen lön till midsommar”. Borde göra susen och dämpa hungern.

S: Men, ska du ta död på patienten?? Kommer ju att stoppa upp precis allt. Patienten kommer inte överleva mycket länge till.

M: Ja, inte vet jag vad jag ska göra!!

S: Okeeej…

M: Detta är ju för bövelen en skönhetsklinik – du får väl sminka ett leende på patienten med läppstift och så får vi vänta och hoppas på det bästa!

Läs mer – seriöst analyserat – om vad som tyvärr, tyvärr lär bli en mycket trist midsommar och för all del framtid i Trollhättan här, här, här, här, här, här, här, här