…om än gammal.

I ett snabbt lunchsvep av nyheterna kan i alla fall konstateras att Juholt & co börjar kvickna till och leverera vad som i ett första läge kan antas vara en konsekvent hållning åt något håll. Denna gång i arbetsmarknadspolitiska frågor. Tydligen är det den gamla skolans recept som gäller än med åtgärder. AMS, plusjobb i kultursektorn, rensa ogräs i betongförorternas gräsmattor m.m. Trevligt i alla fall med en (om än bakåtsträvande, idéfattig, gammelsossig) hållning i åtminstone någonting. Hans nej, nja, naaaae va?, kanske, jovars,  ja men bara om det är marinens musikkår, jo okej då skicka stridsflyg – men några mindre… [raljerar en aning förstås] vad gäller JAS till Libyen kan man väl inte påstå är särskilt imponerande…?

Sd verkar ha gjort gemensam sak med de rödgröna om en ändring av den nya sjukförsäkringen. Det brådskar påstår Erik Almqvist. Visst finns det diskrepanser i den som behöver ses över, det håller jag med om, men en återställare är väl inte önskvärt heller? Almqvist säger att man inte vill ha en återgång. Men det blir ju till delar om man nu köper de rödgrönas förslag rakt av. Långsiktigt genomtänkt eller bara populism?

En som rockar loss i genren som sossarna är världsbäst på – inskränkningar i familjernas rätt att välja – är kronprinsen i SSU Gabriel Wikström. Han vill ha skolplikt redan från det att barnen är tre år. ”Ofta framförs argument mot en tidigareförlagd skolplikt med hänvisning till bland annat föräldrarnas valfrihet och vikten av att barn måste få vara barn. Det första argumentet, att en tidigare skolplikt skulle vara en inskränkning av föräldrarnas valfrihet, är faktiskt en del av syftet med reformen”  Jo, jo.