Hear, hear! Bifallsrop från den konservativa bänken! I alla fall från min plats på den samma. Och jag är övertygad om att de allra flesta – oavsett ideologi – skriver under på att varenda kotte verksam inom t.ex. byggindustrin ska komma hem helskinnade från jobbet varje dag. Så klart!

Hans Tilly och Stefan Löfven, Byggnads respektive IF Metall, levererar idag en artikel i DN med anledning av den tysta minuten som avhålls idag för de byggnads- och industriarbetare som förolyckats i sina arbeten. I snitt en byggnadsarbetare dör varje månad. (Fallrelaterade olyckor är den främsta orsaken. Min anmärkning)

Jag är den förste att tillskynda bakom argumentet att stress är en starkt bidragande faktor. Okunskap är en annan. Ekonomi är en tredje. Går inte att komma ifrån att dessa tre förstås är en stor bov i dramat. Det finns dock mått och medel att vidta för att skydda sig mot de allra flesta olyckorna som kan uppkomma – det handlar om att bredda kunskapen och viljan att ta till sig dessa. Det handlar om att planera och att avsätta tillräckligt med tid och resurser att implementera det som annars bara blir snygga ord. Förstås! Här har arbetsgivarsidan sitt ansvar.

Självklart bra att facket trycker på. Det ska de göra. Men detta är inte ett problem som stannar vid att arbetsgivarna underlåter att upprätta riskanalyser eller tillhandahålla säkra lösningar. Det görs. Inte överallt, för visst finns det arbetsgivare som helt eller delvis ignorerar detta, men det finns också de som agerar helt eller till stora delar mönstergillt. Utan att framhålla någon enskild entreprenör alledes särskilt måste jag ändå lyfta fram Skanska som exempel på ett företag som verkligen börjat ta tag i detta problem. Man har infört en nollvision vad gäller olyckor och har stenhårda krav på hjälm, varselklädsel, skyddsskor och fallskyddsutrustning vid arbeten där fallrisk föreligger för att nämna några saker på sina byggen. Man bör i samma andetag som man klankar också klinka!

En annan sida av myntet är ju att det allt för ofta är svårt att få byggnadsarbetarna själva att anamma t.ex. fallskyddsselar, sätta tillbaka skyddsräcken som temporärt tagits bort för något kortare punktarbete, använda skyddsglasögon, inte gå under hängande last etc. Det slarvas betänkligt emellanåt. Trots tillhandahållna resurser och tid för ändamålet. Om detta skriver tyvärr inte fackets representanter någonting. Det allmänna ansvaret – på alla nivåer måste belysas. Likväl som arbetsgivaren har ett ansvar måste även kollektivaren själv ha det. (Och i förlängningen facket som ”fostrande”)

Bra att detta mycket trista faktum ändå belyses, att de som förolyckats hedras, även om artikeln emellanåt andas politik och enkelriktad kommunikation så är detta något som borde vara fackets kärnområde. Tidigare har det känts som att verksamheten mest handlat om att med diverse tvivelaktiga åtgärder tvinga en annan part att ingå avtal (it takes two to tango) eller att det ska finnas dusch i varenda byscha, men i detta fall fångade man mitt intresserade öga och öra. Det finns mer att göra och alla har ansvaret. En förolyckad är redan en för mycket.

Advertisements