6 juni. Nationaldagen. Den svenska flaggans dag. Ärad vare vår fosterjord! Hoppas alla som känner samma stolthet som jag får en hyggligt fin dag! Själv kommer jag nog fira på hemmaplan – Karby gård, Täby.

Dock är det ett firande med den sedvanliga smolken i glädjebägaren. Även om jag försöker ignorera den – finns den där som ett obligatoriskt, skavande gruskorn i skon. Ty den enda dagen ägnad just nationen på året ska naturligtvis trampas på, förminskas och det sedvanligt politiskt korrekta mångkulturella jamsandet ska förstås till för att vi svenskar med gott samvete i alla fall ska kunna fira vårt land i alla fall lite sådär på halvfart för att inte känna oss som veritabla lärjungar i den högre Nazi-skolan.

Att fira 6 juni ska – om inte göra ont – så i alla fall tydligen alltid kännas lite som att masturbera med fel hand, dessutom bortdomnad under ett riktigt tjockt täcke. 

Tidningen, vars namn jag inte längre apostroferar, går naturligtvis i bräschen för den oikofobiska självspankingen och traskar som vanligt flera kilometer över gränsen en dag som denna när man i ett larvigt fotomontage till en larvig ledare satt den svenska flaggan i en minaret! Vadan denna skymf?  Mångkulturivrarna har 364 dagar utöver denna dag att förkunna sitt evangelium, men de låter förstås crescendot i den politiskt korrekta symfonin infalla just idag, med denna tidning som idiotins främsta frontlöpare…

Gillar verkligen svensken i gemen detta? Vill alla att den 6 juni ska vara en mångkulturell pyttipanna? Känns bilden av den flagga vi idag firar vajandes i en minaret som en glädjens symbolik?  Ja, etablissemanget verkar tycka det i alla fall. Så till den grad att de i sin generositet synes vilja att alla ska dela samma glädje. Med företrädare som den avgångne partiledaren för (s) Mona Sahlin – som tycker att vi är kulturlösa och där vi bara har midsommarafton och sådana töntiga saker – eller (tyvärr) också vår statsminister Fredrik Reinfeldt som uttryckt att den svenska kulturen är rena barbariet, får den för politiskt inkorrekthet livrädde svensken ytterligare ett i raden politiskt korrekta mindfuck lika starkt eller starkare än i vilken åsikts- och yttrandefrihetsbegränsad diktatur som helst. Det krävs mod och kraft att stå emot. Därför tiger nog mången foglig svensk.

I alla fall jag har modet att stå upp mot tramset. Idag ska nationen Sverige firas! Det fantastiskt vackra landet, landskapet, innovationerna, de historiska landvinningarna. En hyllning också till de som i generationer verkat för och i ofredstider stupat för vårt välstånd och vår frihet. Den här dagen är Er! (Om jag fick bestämma)

.

 

 

 

 

 

 

Demofon skriver bra om detta på sin blogg Merit Wager likaså.