Ska man skratta eller gråta? Solen skiner – det väger över – jag skrattar.

”Den där tidningen” (vars apostrofering och länkningar jag inte känner för att unna dem) och dess ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin hävdar att de inte skulle ha publicerat något om Littorins påstådda sexköp av den anonyma ”Anna” om denne hade pratat med dem innan…

Vem som helst kan alltså påstå saker till denna tidning om vem som helst man vill sätta åt? Alternativt räcker det med en fjäder för att tidningen själva ska bygga en hel hönsgård mot någon de vill sätta åt.  (Om det nu ens existerade någon fjäder från början…?)

Om denne man vill sätta åt inte svarar nej minst fyra gånger (Littorin har nekat, men inte med tillräckligt eftertryck...)  med den inlevelse tidningen tycker är korrekt nog drar man på med en megapublicering. Oaktat om man är oskyldig – livet och karriären för den som drabbas kommer alltid att vara fläckat.

Innan ”Den där tidningen” och Lena Mellin kommer med något konkret kommer deras trovärdighet (om de ens hade någon nämnvärd att tala om innan, för folk i alla fall som kan hålla mer än två tankar igång) att sjunka minut för minut som går.

Skadan är redan skedd. Littorin är besmutsad av den där tidningen alledes oavsett. Nu har Ni chansen – sänk honom genom att outa det Ni påstås ha  – eller för f-n ut och leverera en grandios ursäkt!! (I anständighetens namn på sju dagars löp i rad!)

Advertisements