Den avgångne arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin påstås för några år sedan ha betalat för sexuella tjänster av en kvinna i 30-års-åldern som enligt Aftonbladet skulle heta ”Anna”.

Denna ”Anna” verkar inte vilja göra någon anmälan om de påstådda sexuella tjänsterna säger Aftonbladet men man fyller ändå raskt på med att denna kvinna är mycket trovärdig. 

I ett läge där ord står mot ord väljer alltså Aftonbladet att mörsa på med ”Anna”-versionen. Man anser sig ha gett Littorin tillräcklig respit med att inkomma med en dementi. Han har dementerat, men inte tillräckligt bra enligt deras mall = skyldig. Så nu publicerar man.

Tvärtomläget – att den anklagande (enligt en rättstats normalförförfarande) skulle inkomma med verderhäftig bevisning – har inte förekommit. Förutom ett telefonnummer i ”Annas” telefonbok som går till en förskola, ett nummer som Littorin tidigare hade. Bara för att någon har ens telefonnummer nedskrivet betyder det väl inte att man har legat med personen…?

Alledes oavsett vad som hänt, alledes oavsett om karln är helt oskyldig spelar det liksom ingen roll längre. Skadan är redan skedd. Förvisso bryr sig säkert inte  flertalet svenskar och hela den här storyn är redan glömt av de flesta inom en månad, men skadan är ändå åstadkommen för ”varumärket” Littorin och framförallt privatpersonen.

Detta pekar på något otäckt tycker jag. Att Aftonbladet i sin roll som ”tredje statsmakt” har börjat röra sig i riktning mot att bli en andra statsmakt och nu agerar polis och åklagare, illa nog men vad som är ännu värre –  de gör det med omvänd bevisföring! Vi påstår och du har att dementera duktigt – annars!

Nä, alledes hur den här storyn slutar, den här bloggen är hädanefter Aftonbladetfri!

Läs mer här, här, här, här