… och blir vinnare i det rödgröna kulturutspelet. Nu är jag till del raljant och en smula fördomsfull, men gratis inträde på muséer är inget som någonsin attraherat mina smaklökar. Jag betalar hellre för det jag eventuellt konsumerar. Visst… kulturen ska vara tillgänglig även för de med små marginaler, det håller jag med om, men i min värld kan man kanske lösa detta via bistånd för de som har det allra mest skrynkligt i sin tillvaro framför att subventionera alla, inklusive de som redan har råd. Eller har jag fel?

De rödgröna vill dessutom skapa ett ”populärkulturcentrum” med film, serier och tv-spel.  Jag har svårt att se nyttan med detta och svårt att se varför det skulle anses gentilt att vara frikostig med skattebetalarnas pengar att skapa ett dylikt kulturcentrum. Förklara gärna – för mig verkar det som enbart flum.

Peter Eriksson (mp) tycker det ska bli möjligt att försörja sig på kultur i större utsträckning.  Är väl trevligt om man kan försörja sig på sin kultur, trevligt om man får sina alster sålda etc,  men jag tror att det i Erikssons fall snarare handlar om offentliga tillskott och frågan är då hur mycket skattemedel som ska skjutas till? Vad är kriterierna? Finns det något produktivitetskrav? Eller räcker det att säga att man är ”konstnär” för att hållas under armarna av det rödgröna samhället tills ”karriären”  är över?

Advertisements