…och gammalt, simmigt valfläsk samt därtill en partiledare för det socialdemokratiska partiet i Mona Sahlin vars förtroende är platt som en pannkaka. (dagen till ära dock hållen under armarna av vad rörelsen kastat in som någon sorts ess ur rockärmen i förhoppningen att hon skulle vara ett säkert kort – Margot Wallström) Menyn för  denna torsdag i Almedalen serverad.

Hon kan trösta sig med att hennes vurm för skatter har nästintill samma låga förtroende i väljarkåren. Hur ska man då lyfta? Det blir nog svårt, speciellt när man levererar uttalanden som detta i hennes nyss avslutade tal:  ”Majoriteten av befolkningen får tillbaka mer av välfärden än de betalar in i skatt. Det tycker jag är häftigt.”

Bra att du tycker det Mona. Själv känner jag inte samma coolness över det faktumet…

I övrigt ett tal i stil med alla andra. Moderater är bara besutten överklass, Fp vill in i Nato. regeringen har skapat klyftor. Jääättestora klyftor. Business as usual.

”Den 19 september ska vi har en modern rödgrön regering” om man får tro Sahlin. För att ha chans att nå dit får man nog komma med något lite fräschare från högkvarteret på Sveavägen. Det här kändes inte särdeles modernt…