Till att börja med är det bara att beklaga att en tvååring hamnat i kläm mellan vad som synes vara en synnerligen rabiat feministmorsa och en förskola som verkar ha ruttnat helt och hållet på henne.

Det finns säkert de i en personalgrupp som är känsligare än andra, men en förskola är en tuff arbetsmiljö generellt med hög ljudninvå etc. Att en förälder t.o.m. av arbetsmiljöverket klassas som ett arbetsmiljöproblem då är hon nog minst sagt halvjobbig.

Må vara att man möjligen begått ett lagbrott när man stängde av barnet, må vara att det är skittrist att en tvååring ska behöva hamna i ett jobbigt läge, men samtidigt… alla jag träffat som arbetat i förskolan kan vittna om åtminstone en eller ett par riktiga pain-in-the-ass-föräldrar som tror sig kunna allt och veta bäst om precis varenda kvadratmillimeter. Engagerade föräldrar i all ära, det är bra, men det finns de som helt saknar spärrar.

Artikeln försöker få det att framstå som om modern nästintill blivit skändad, inklusive hennes förfäder tillbaka till sjätte – sjunde led, men jag tror det ligger betydligt mer bakom denna uppsägning än bara en efterfrågning om förskolans ”genusperspektiv”. (Som om inte all personal, i alla fall från förskollärarnivå, fullkomligt tvångsmatats med sånt alla redan från LHS m.m.)  Alla har en gräns för hur mycket rabiat rappakalja man står ut med, så också förskolepersonal och förskoleledning, och jag tror den gränsen passerats för länge sedan i det här fallet.  Säkerligen i många olika avseenden.

Läs mer här

Advertisements