Here’s an excerpt:

The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 17 000 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 6 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Vissa upprörs över att hon gjorde det inför 14-16-åringar. Just med tanke på att de inte är myndiga.

Jag vill nog snarare torgföra en annan mer psykologiskt betingad indignation. Om den här mattanten ser ut som vilka andra mattanter som helst man besett under sin egen skoltid och därefter, är det upprörande att ungdomar i sitt sexuella uppbyggnadsskede ska behöva lida av åsamkad erektil dysfunktion i åratal efter detta.

Upprörande också att jag – som befinner mig i en mer sexuellt etablerad ålder och där den erektila funktionen inte alltid är exakt lika pålitlig som förr också ska dras med bilden av detta i huvudet…

[Klicka på bilden för att se den i original]

Hur vore det om greker och andra slaskekonomier bara gjorde det som krävs för att lösa problemen, gärna med fokus på just det som behöver göras och inget annat?

Pengar borde satsas långsiktigt på t.ex. infrastruktur och inte på företag som Facebook!

Vad jag syftar på är den kritiserade formuleringen i moderaternas nyantagna dito:  ”Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande”

Jag tycker det är en rätt kass formulering, om jag ska vara ärlig, där det gäller att hålla tungan rätt i mun mellan nuläge och dåtid.

”Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt.” Nutid

” Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.” Dåtid

”För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande” Nutid.

Det är väl ingen som med seriositeten i behåll t.ex. kan hävda att partiet varit FÖR apartheid men ingen kan heller säga att partiet varit särskilt tongivande MOT. Och vad har nulägesorienteringen ”För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande” egentligen för koppling till de historiska referenserna?

En hederligare och i mina ögon bättre formulering (utan pretentioner på att sätta min formuleringskonst på piedestal) hade kunnat vara:

”Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Vi som parti har historiskt emellanåt uppfattats som negativa, otydliga och i vissa sammanhang rent av motståndare till det rättvisearbete som bedrivits. En konservativ försiktig hållning gentemot förändring kan ibland tolkas just så. Nu är vi tydligare – För Moderaterna ska rättviseperspektivet ständigt vara närvarande!”

Luddet bortstädat - nystart.

En vidrig människa som på ett vidrigt sätt utnyttjat sin dotter, att med henne som markör kunna utnyttja ett system som helt uppenbart är åt h-te fel.

Oaktat pengarna som utbetalats (13,2 miljoner givet allt lika, vilket i sig är mycket pengar). Hur är det ens möjligt att någon kan hållas isolerad i elva år?

ELVA år…

Läsvärt på samma tema: Catta

Men att med en dödskjutning som någon sorts legitimeringsgrund gå till att helt plötsligt börja kasta sten, bränna och förstöra bilar, butiker, människors hem, att plundra butiker, misshandla, råna, döda är ett i alla lägen helt oursäktligt och vidrigt beteende. Det spelar ingen roll vilken bevekelsegrund man än anför. Det är ointressant i sammanhanget om premiärministern heter Cameron eller Miliband, om det råder låg- eller högkonjunktur, om man tillhör den eller den socioekonomiska gruppen - inget ursäktar det som hänt och som fortfarande pågår i London, Manchester, Birmingham m.fl. platser i England. Den enda belöningen som dessa ligister förtjänar är en kraftfull motreaktion och kännbara straff. Efter en slow start verkar den brittiska regeringen börjat få kläm på vad som ska göras rent akut (och har oppositionen med sig) så jag ordar inte mer om det.

När sådant här inträffar översvämmas man med förklaringsmodeller över det kunde bli så här. Socioekonomiska orsaker hävdar en del, etniska orsaker hävdar andra. Etc.

Då ligisterna i detta fall utgörs av hela spannet från vitt till svart och de som drabbats ingår i samma färgskala kommer dessa argument en aning på skam. Det ankommer helt och hållet på det egna ansvaret enligt mitt förmenande. Civilkurage. Moral. Som det mesta. Få betonar bristerna i detta.  Få betonar vikten av en proper uppfostran och utbildning till att bli ansvarstagande medborgare. Samhället erbjuder i civiliserade länder en grundtrygghet, samhället i civiliserade länder tillförsäkrar var och en grundläggande fri- och rättigheter, men i gengäld borde förväntas att var och en tar ansvar för sig själva så långt det är möjligt och för samhällsbygget. Hur ofta hör man det efter det kursiverade men:et uttalas i samma andetag som det före?

Tyvärr har samhället i många länder, i Storbritannien såväl som t.ex. Sverige, kommit att bli synonymt i stort sett helt och hållet med det offentliga. Samhället är inte längre så mycket de individer som befolkar det och de småskaliga strukturerna såsom familjerna, utan mer en symboliskt stor fet crackpipa, ur vilken en skön rök av diverse förment trygghet kravlöst kunnat inhaleras. Börjar man – av nödvändighet i många fall - ransonera det offentliga ”kokainet” uppstår oro och abstinens.  Problemet är enligt mitt sätt att se det en funktion av ett system där det egna ansvaret mer och mer förskjuts bort till förmån för att flyta med strömmen.

Mitt långsiktiga (och högst oakademiska) förslag på ett förhindrande av återupprepning av det som vi alla redan sett för mycket av är : Sluta dalta – ställ krav!  Bryt ner ”nånannanismen” och börja betona och kräv att friska människor tar ansvar för sina egna liv. Långsiktigt betonas att vårdnadshavare har ansvar för att uppfostra sina barn i vad som är rätt och fel. Skolan ska naturligtvis komplettera.

Samhället kan gärna erbjuda trygghet, men inte utan krav på motprestation och gott uppförande av varje kugge som utgör dess maskineri!

Läs mer här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här

Var är arbetslinjen när den synes behövas som bäst…? 

Grannar anmäler vrålande dygnet-runt-onanerare

Men så blir det inte – förstås. Ohly har för länge sedan kommit till vägs ände som ledare för sitt vänsterparti och avgår.  Ett parti som nu synes landat rätt stadigt på nivån spärrklängare, en nivå som en gång Lars Werner  med sin murslev kittade fast partiet vid – innan denne tvingades lämna över till den lika rabiata som av vänsterfeminister tyvärr uppskattade Schyman i början av 90-talet.

Med Ohly dör den sista – åtminstone tydliga - reminiscensen av partiets kommunistförflutna. In kommer (om partiets valberedning och dess ombud är någorlunda strategiska) Jonas Sjöstedt. Det måste bli han. Och med honom kommer partiet säkerligen att utvecklas en aning. Visst – i vassen ligger t.ex. Ulla Andersson och lurar och nästan lika lätt som det är att anta att Jonas Sjöstedt vore den naturligaste efterträdaren kan det mycket väl bli ett dogmatiskt val av en vänsterfeminist (av för ändamålet och målgruppen dessutom rätt kön).

Jag har under Almedalsveckan förra månaden skrivit ett inlägg om Ohly på partiets dag. Då kände man sig ju aningens hoppfull att man skulle få se karln klamra sig kvar vid ledarskapet lika desperat som partiet klamrar sig kvar på den såphala bommen som heter fyraprocentspärren. Nu blir det inte så och då får man väl å högerns vägnar tacka så mycket för de här åren, kanske ses vi på något tåg, och önska efterträdaren lycka till!

Tokmoderatens inlägg på samma tema rekommenderas.

Nu blir det andra tåg för Ohly