You are currently browsing the monthly archive for juli 2011.
…att detta är ett olyckligt och dumt undantag som trots allt bekräftar regeln att barn är barn och låts vara just barn.
En förskola i Uppsala lär ha bedrivit åsiktsregistrering av barnen inom dagsaktuella pk-ämnen . De har fått svara på följande frågor:
-Finns det något som gör det bättre eller sämre att vara pojke eller flicka?
-Kan man vara kär i vem man vill, både flicka och pojke?
-Finns det någon som kommer från ett annat land på förskolan?
-Brukar ni prata om ifall man tror på Gud?
Att ingen ska bli utsatt för obehagligheter av sexuella, religiösa, könsmässiga eller etniska skäl är väl självklart och det bör göras klart för alla och envar. Åtgärder bör sättas in direkt om så sker. Så klart. Men nu är det förskolekids det handlar om. Ok, de lägger väl förstås märke till att vi är utrustade olika, att olika människor kan ha olika teint o.s.v, men jag tror väl knappast DO är nerringd av upprörda kids för att någon av deras kamrater diskriminerat i genus-, hbt-, religions- eller etnohänseende…?
Vems är initiativet att gnugga in så här svåra frågeställningar i barns huvuden? Är det lokalt eller utifrån ett uppifrån kommande direktiv? I så fall av vem? Hur det än är hoppas man att man slipper läsa om mer sånt här framgent. Låt barnen utvecklas i fred och leka – ännu lyckligt ovetandes om att det finns dylika frågeställningar. Det man inte vet mår man inte dåligt av sägs det ju. Låt barnen må bra!
Karl Sigfrid levererar en mycket läsvärd och dräpande artikel på dagens Brännpunkt.
”Men om våra svenska skattepengar i allt högre utsträckning skulle gå till att finansiera ansvarslös utgiftspolitik i andra europeiska länder, hur skulle det påverka svenskarnas vilja att betala skatt? Vi är nog lika motvilliga som de grekiska medborgarna att finansiera uppenbart slöseri. Att tvinga svenska folket att betala för Greklands excesser vore därför inte bara att exportera våra hårt intjänade pengar utan i förlängningen även att importera den grekiska skattemoralen.”
Hear, hear säger jag! Ska EU överhuvudtaget ha någon form av legitimitet gäller det att de misskötsamma – och av rundhänta politiker styrda - länderna (oftast återfunna på breddgrader söder om Alperna) får lösa sina egna skapade problem.
…Täby 63 000 invånare, två Systembolag. Kvot invånare 1:5, kvot Systembolag 1:1
Näsbypark, del av Täby kommun, 18 000 invånare – inget Systembolag. Kvot invånare 1:1,5, kvot Systembolag syntax error.
Ytterligare en ansökning från Täby kommun om en systembolagsetablering i Näsbypark är avslagen. Motivet – man ser från systembolagshåll inte behovet av en butik ytterligare i Täby. [I ett av Stockholms köpstarkaste områden; Näsbypark - min anmärkning]
Filosofin med Systembolagets butiksnät ska vara utformat utifrån ett serviceperspektiv snarare än ett lönsamhetstänkande.
Okej.
Undran 1) Näsbypark har många äldre invånare = serviceperspektivet relevant = varför ingen butik?
Undran 2) Har lönsamhetstänket verkligen varit underordnat serviceperspektivet i Strömstad, som lyckats få två Systembolag – ett på Oslovägen 7 och ett på Oslovägen 44…?
Är det bara jag som känner den stickande doften av hyckleri här?
Ytterligare ett sprängdåd har inträffat i Malmö. Denna gång mot en videobutik i Limhamn.
Under denna länk finns alla sprängningar hittills under 2011 markerade.
Malmö – en allt mer osäker stad vad det verkar.
En sak förefaller dock i alla fall hyggligt säker i Ilmar Reepalus Malmö. Framtidsutsikterna vad gäller jobbmöjligheter för den som drömmer om att bli polis i en actionfylld miljö torde vara rätt så ljusa…
Demokratiminister Birgitta Ohlsson levererar idag en reaktion på Per Gudmundssons ledare (”Ge inga bidrag till hatet!) igår om Ungdomsstyrelsens bidrag till fundamentalistiska rörelser med odemokratiska värderingar. (Läs gärna om andra reaktioner på hans ledare här.)
”Som demokratiminister verkar jag för att främja demokrati och bekämpa politisk och religiös extremism. Jag blir därför oerhört upprörd och besviken varje gång statliga medel går till organisationer som hyser antidemokratiska värderingar.” [Du är inte ensam - min anmärkning]
”I arbetet mot politisk och religiös extremism är det av särskild vikt att vi arbetar systematiskt och uthålligt. Politiken får inte abdikera från sitt ansvar.”
Det börjar röra på sig, men det är en medialt reaktiv rörelse. Signerad demokratiministern som först nu verkar haja (eller har tigit fram till nu eftersom ingen journalist skrivit om hur det egentligen förhåller sig) hur det står till med statlig finansiering av extrema odemokratiska rörelser. Någon ropar ”Det brinner!” Demokratiministern kommer sättande med en brandsläckare. För politiker får ju ”inte abdikera från sitt ansvar”!
Problemet är att politiken redan synes ha abdikerat från sitt ansvar. Ty det lär ”brinna” på fler håll. Var så säker. Mer tillförsel av syre/brännbart material/värme i from av bidrag till tvivelaktiga organisationer lär orsaka ännu fler ”bränder” på sikt om det slentrianmässiga utportionerandet av skattemedel till diverse politiskt korrekta ändamål fortsätter.
Frågan nu som skall ställas och skyndsamt hittas ett svar på är: Vem är helhetsansvarig för brandskyddet (d.v.s. granskningen av om och i så fall vilka som eventuellt ska få bidrag överhuvudtaget)? Vem ansvarar för att det inte börjar brinna överhuvudtaget?
SvD:s ledarsida är oftast en mycket njutbar läsning. (Speciellt eftersom jag oftast håller med om det som står där).
Men Gustav Almkvists inlägg om det av Sd:s nyligen torgförda (och även det av statsminister Fredrik Reinfeldts tidigare tangerade) kravet på slopade ”mängdrabatter” vid upprepade brott håller jag inte direkt med om. Jag förstår faktiskt inte vad han vill uppnå om jag ska vara ärlig. (Jo, jag är läskunnig…)
”Men lämnar vi det känslomässiga finns det en förklaring: rabatt är fel ord. Den som sitter i fängelse för misshandeln av Kalle, Pelle och Stina gör det inte bara för Kalle, utan för alla tre. Mängdrabatten handlar om att finna ett straff för hela brottsligheten som är rättvist i förhållande till dess allvar, dess straffvärde. En sådan moraliskt grundad bestraffning måste ställas i relation till andra brott. Straffet för rån är således högre än för stöld, eftersom vi anser att rån är ett allvarligare brott.”
Självfallet är rån ett allvarligare brott än stöld, men frågan handlar inte om att ställa olika typer av brott mot varandra utan om kvantiteten brott. Ska ett pärlband av rån 3-4-5-10 st anses likvärdigt som ett enda rån? Det tycker i alla fall inte jag att det ska göra.
Han fortsätter: ” Där man inte har ett system med mängdrabatt, som i de flesta amerikanska delstater, illustrerar problematiken. Man låter brottslingen sitta av ett brott i taget, och förlorar snabbt kontrollen över straffnivåerna. Folk döms till femtio, sextio års fängelse, i bland flera hundra år. Det är varken humant eller rättvist. Och inte hjälper det Hjördis.”
Aldrig hört talas om parole board…?
”Humant eller rättvist” (sic!) Tjena!
Och jo, det hjälper Hjördis i alla fall så till vida att hon och hennes medoffer sannolikt slipper möta samma brottsling ute på stan igen på ett bra tag!
If You can´t do the time, don´t do the crime…
Försvaret av vårt land har gått från att vara ett värnplikts- till ett renodlat yrkesdito. Jag tillhörde de som var skeptiska till det. Är det till viss del ännu.
Jag kan sakna den medborgerliga förankringen i värnandet om rikets hägn. Det går inte komma från att den i stora delar gick förlorad i och med övergången. Jag saknar den – åtminstone i den övervägande delen avseenden - utmärkta utbildningen i bl.a. disciplin, ordning, samarbete och i förekommande fall teknik.
Men det kanske inte ligger i tiden att sitta och vara skeptisk och möjligen bakåtsträvande. En krigsmakt mäts inte på numerären. Se bara på Irak. Den mäts så klart på effektiviteten. Nya vapen, nya tekniker, förändrade hotbilder ger också förändrade behov.
Det tidigare systemet var ett tvång. Så klart att alla inte motiveras att anstränga sig till 100% intvingad i ett system. Någon skrev att en professionell fiende måste mötas av professionella soldater. Jag kan hålla med om det. Med understrykningen att de ska vara motiverade, rätt utrustade och stå under rätt ledning.
Johan Forssell (m) ledamot försvarsutskottet och Ylva Forsberg ordförande i intresseföreningen Svensk soldat skriver på Brännpunkt om behovet att göra försvaret till en mer attraktiv arbetsgivare. Nu när det är en arbetsplats även för soldaterna är det förstås viktigt. Det får inte bli betraktat som någon sorts lågrankat jobb, vilket som helst att vara soldat.
De belyser certifiering/diplomering och hur man kan få en validerbar dokumentation som fungerar som merit i det civila. Förstås viktigt. De belyser också den privata biten. Det måste så klart fungera med boende, familj etc i anslutning till hemförbandet.
Vad jag tycker fattas dock (även om artikelns huvudsyfte kanske var betyg och förhållandet jobb/privatliv) är diskussionen om löner och utrustning.
Utrustningen tarvar ett eget inlägg i sig, men vi kan ha hur förnämliga soldater som helst – de står sig slätt utan strategiska inköp/bevaranden av moderna vapensystem. Luftvärnssystem, sjömålsrobotar, artillerisystem m.m. måste ses över, investeras i eller underhållas och vidareutvecklas där/om de finns redan existerande. Så klart. Slagkraft kräver något att slå med. Men det tarvar som sagt ett eget inlägg.
Löner och villkor däremot tycker jag dessa båda borde kunnat belysa redan i sin artikel.
Gruppbefälen, soldaterna och sjömännen har en ingångslön på mellan 16 125 och 19 740 kr i månaden beroende på vilken befattning och tidigare erfarenhet de har. Utlandstjänstgöring ger 1,3 x månadslönen plus 8 000 kr. Dessutom utbetalas ett missionstillägg och utlandstillägg på 3 000 kr och i förekommande fall barntillägg på 4000 kr. (Källa: Försvarsmakten)
Först vid utlandstjänst det börjar röra sig i plånboken således. Men då ska en krigsinfesterad arbetsmiljö läggas till med allt vad det innebär i form av psykisk press, risk att bli skadad/dödad… The lot.
Jag tycker detta är för lite för att den stora massan ska se soldatyrket som ett alternativ på längre sikt. Som tuff och lärorik sysselsättning under något år – visst, men långsiktigt är det på tok för dåligt utfall i plånboken i förhållande till ansträngning, commitment och risker. Visst – höjd soldatlön kostar en slant för skattebetalarna men ger på sikt en uthållig god kvalitet.
Bra att ansatsen finns där att rodda i kamerala och familjära bitar, men lön och andra villkor måste ses över. Vill vi ha lite av den bredd av kompetenser i försvaret som var bra med det gamla även i det nya – även internationellt operativa (kompetenser som annars försvinner som en avlöning in i civila yrken såsom elektriker, ingenjörer, fordonsmekaniker etc. etc,) är högre lön ett måste.
Snart sex år sedan. Vilket får betraktas som lite nostalgi - i alla fall i bloggsammanhang.
De patriarkala strukturerna måste självfallet störstas ner i avgrunden!
De finns där – överallt. De manliga strukturerna och symbolerna. Alla med en enda uppgift: Att förtrycka kvinnan!!
Länge leve feminister som Ylva Johansson (s) som förstått att mustasch minsann också är ett patriarkalt förtryckarattribut! Tänk vad lätt det är att missa de sublima manssymbolerna (läs: kvinnoförtryckarattributen) som finns. Tack vare Ylva har vi avslöjat ytterligare ett i raden.
Tänk att självaste partiledaren i samma parti som henne själv, Håkan Juholt, var en sådan kvinnonedvärderande och obehaglig mansgris. Undrar vilka fler vidriga mansattribut han månde bära på…..?
Jag har i min stilla enfald utgått från att det är kompetens (rätt utbildning och fysisk styrka) som ligger till grund för rekryteringar till åtminstone krävande arbeten, så som brandman. Jag har hela tiden trott att de som är bäst i tester och har det som krävs för uppgiften är de som kanske en dag ska rädda mig och min familjs liv om vi råkar illa ut.
Tydligen får man börja omvärdera sin blåögdhet även på det området…
Läs mer: Simon Wallmark fick inte jobbet trots rätt utbildning. Hade fel kön och fel etnicitet.
