Du bläddrar just nu i månadsarkivet för augusti 2010.
SvD berör idag politikers användande av sociala medier och några sticker ut i mängden. (I alla fall om man utgår från SvD:s expertpanels 10-i topp-lista.) Bl.a. lär Göran Hägglund kd vara flitig och uppvisar god netikett genom att snabbt svara på spörsmål etc.
Martie Demker, professor i statsvetenskap och deltagare i panelen, uppger att hon sällan läser bloggar och twitterinlägg från politiker då de är trista och förutsägbara. Jag håller i huvudsak med – många papegojar bara det som redan finns på pränt och som går att läsa på repsektive partis hemsida. Det blir förstås trist – känns emellanåt rent av töntigt…
Många verkar inte förstå att man visst kan följa partifåran och ändå skriva på känsla. Man kan vara bergfast i sina övertygelser och ändå inta t.ex. en resonerande hållning. Man kan skriva med en rejäl portion humor. Allt detta ökar läsvärdet något brutalt och detta utan att falla ur ramen och dimpa ner i rättshaveri. Av den anledningen saknar jag således två av mina toppbloggande partikamrater i SvD:s lista. (Jo, jag vet att det är svårt att trycka in alla på en topp 10, men dessa borde definitivt vara med, dessa ska alltid vara med):
Tokmoderaten och Mary karamell.
Tokmoderaten – för att han skriver så fint om mig idag på sin blogg och att jag hamnat på hans högst prestigefyllda 10-i-topp. 
För att han är bloggosfärens okrönte gruskung som med ett utnötande baslinjespel i form av långa, mustiga inlägg, där varje ord är ditplacerade med precision, får vilken motståndare som helst på fall. Och detta med en otroligt befriande humor och en ironi så skön att siden känns som simpel wellpapp i jämförelse.
Mary – för hennes resonerande stil, hennes frånvaro av personangrepp, hennes konsekvens och engagemang i olika frågor.
Båda dessa har många hundra läsare – kanske tusen varje dag. De gör sitt parti en enorm tjänst, precis som alla andra med ett hjärta och ett engagemang för sin sak. De sätter färg på bloggosfären.
Punktmarkeringen från oppositionens flotta av centerpartiets skepp i allians-armadan har jag skrivit om förut. De ser tydligen som sin stora (enda?) chans att försöka skjuta centern i sank (läs få c att hamna under 4%)och på det sättet oskadliggöra alliansen som regeringsbildare. Alla medel är bra utom de dåliga.
Två artiklar i SvD idag är ett exempel på att oppositionsamiral Sahlin prioriterar att avfyra salvor mot centern framför att ta itu med skörbjugg, loppor, salt i dricksvattnet, skeppsmask och snurrande kompasser i den egna flottan.
Rätt futtigt att man i två på varandra följande skrivningar enbart ägnar krut åt onyanserad kritik och inte nämner särdeles mycket om vad man själva vill uppnå med sin politik. Om den finns…
Är de rödgröna överhuvudtaget formerade i frågor som rör statligt ägande t.ex? Säkert något väljarna vill veta. (Mp) har ju sagt både ja och nej till delutförsäljning av Vattenfall. Östros likaså. Vilken är den gemensamma ideologin på vänsterkanten?
Vi på den högra delar uppfattningen att det offentliga inte ska hålla på med verksamheter som den privata marknaden kan sköta minst lika bra eller bättre. Kompassriktningen är hyggligt klar.
Det vore klädsamt med en redovisning över hur de hyggligt företagarvänliga (mp) ska ympas ihop med de inte fullt så avregleringsivrande (v). Kommer vänstersidans kompassnål att stanna på något överhuvudtaget så vi får veta?
26 miljöpartistiska medlemmar i Botkyrka bryter sig loss och kommer att verka för en alliansseger i höst. Huvudskälet är enligt dem att alliansen bedriver en bättre miljöpolitik.
Minsann! Intressant. Undrar om fler miljöpartister ute i landet resonerar likadant…?
Ja… välkommen att kampanja för blocket som andas framtidstro och optimism!
Sedan har vi ju förvisso kvar detaljen kring det här med rösterna i valet. Dessa 26 ska väl inte lägga ner sina röster? Vad göra då? Rösta blankt? Eller på något alliansparti? (Annars lär ju vinningen för alliansen stanna vid just deras kampanjande). Varför inte hoppa in i något av alliansens partier på en gång? Vi har ju en politik som uppenbarligen attraherar… På många områden… :-)
…tredje inlägget i rad som jag snöar in på temat integrationsfrågor och sverigedemokraterna. Nåväl…
Denna gång ska jag inte göra något längre utvik utan konstaterar att PP-sympatisören Torbjörn Jerlerup levererar ett hyggligt läsvärt resonemang kring vad han tycker förefaller vara en i det dolda överenskommen censur av partiet i fråga. Har du inte redan hittat rätt på det finner du det här.
…att sverigedemokraterna skulle ligga i någon sorts publicistisk skugga?
Dagens skörd:
1. Gårdagens opinionssiffror från united minds (6,5%) och rapporteringen om deras vågmästarroll följs idag upp med nyheten att 66% av riksdagsledamöterna (GP) hellre kan tänka sig att samarbeta över blockgränserna än att regera ihop med partiet i fråga.
2. Sveriges Radios VD (Mats Svegfors) vill ha rättegång mot några ur partitoppen för överfall och rån mot en reporter, då denne lär ha blivit väskryckt i en hytt vid ett undercover-uppdrag på en Tallinkfärja under partiets ungdomsförbunds suparesa för lite drygt ett och ett halvt år sedan. Väskan, som bl.a. innehöll en bandare, lär ha åkt i plurret. Hmm… All publicitet är…ja…
3. Folkpartiet vill bryta in i sd-land och tydligen försöka tjäna lite populistiska poäng igen på att förbjuda heltäckande slöjor i skolan.
Kommentarer:
Det har varit och är rätt tydligt att ingen vill bli förknippad med partiet i fråga. ”En röst på X är en röst på sd” . Lite samma dilemma som (s) väljare måste ha inför det faktum att en röst på (s) är en röst på (v)… Visst kan man göra upp över blockgränserna, men för väljaren måste detta samtidigt kännas luddigt. Vilka är alternativen? En röst på (c) - är det en röst på (mp) liksom? En blocköverskridande regering skulle säkert kunna fungera med någon sorts styrfart, men frågan är om inte detta bara (i brist på klart oppositionsalternativ i så fall) kommer att vara kvävet som göder och inte kvävningen som dödar sd:s inflytande (som väl får antas vara huvudsyftet) ?
Folkpartiet i all ära, men förslaget om förbud mot heltäckande slöjor inom skolväsendet känns mest som ett tom spark i luften i ett dörrhål där en dörr aldrig suttit. Det är bra att någon vill/vågar börja titta på de problematiska delarna i integrationspolitiken (som ju göder det parti alla vill stoppa så länge man negligerar detta) och någonstans bör man börja, men att börja i änden burka och niqab-bärare (vaddå… 100 pers totalt?) och göra stor politik av det känns väl inte prio A? Visst – det är åt h-te att vissa kulturer statuerar att kvinnor ska döljas (varje förnuftig människa torde vara mot det), men att enbart ge sig på klädseln och tro att det ska lösa ett strukturellt problem? Njaae va…?
Gilla
…man få en tusenlapp per opinionsundersökning som presenteras kunde man lätt kunna ta tjänstledigt fram till valet och klara sig riktigt bra…
Den där tidningen (vars apostrofering jag inte längre vill unna dem)/United minds levererar en färsk dito där Alliansen fortfarande har initiativet med 45,9 mot 45%. Sd ser i denna undersökning ut att försätta det parlamentariska läget i remi med sin vågmästarroll och de 6,5% man får.
It aint over until the fat lady sings, nu sparkar valrörelsen igång och förflyttningar i opinionen lär det bli, men… Om man ponerar att detta skulle bli valresultatet… Vad händer då? Vilken beredskap finns? Ingen säger sig ju vilja söka någon som helst form av samarbete med (sd). Blocköverskridande lösningar är ju en idé (troligen den enda om ingen vill regera med en bräcklig minoritet). Det lär bli duktigt urvattnat och dessutom har ju en del exempel från Europa visat att detta snarast stärker de partier som de större blocköverskridarna vill hindra…
Korsbefrukta och skapa en hybrid eller ansa och tukta den där plantan (som ingen synes vilja ta i utan handskar) i form av ett samarbete i någon form…?
Hm, trixigt…
”Ska väljarna lösa ett internt problem hos S, V och MP?”
SvD ställer frågan till Carin Jämtin (s) angående en eventuell folkomröstning om Förbifart Stockholm om vänsterkartellen skulle komma till makten efter valet. En omröstning som är ett resultat av de uppenbara problem som vänsterkartellen har att hitta en gemensam politisk linje – även i Stockholm. Den ene vill gasa, den andre vill bromsa.
I mina ögon förefaller det enklast för alla om den stora folkomröstningen – valet 19/9 - förpassar dessa samarbetsproblem till läktaren i fyra år till.
